Ninniflikkan

Konstigt vad mycket lättare det är att se det komiska i en situation när man själv inte är alldeles insyltad i den.

Underbart väder ute idag. Vi har en liten häggbuske (träd? vad säger man egentligen?) på tomten som har börjat blomma, äppelträdet är fullt med knoppar, syrenerna börjar vara ordentligt gröna med stora knoppar, rosorna har överlevt min beskärning och börjar klättra ordentligt på spaljén, det är påskliljor överallt och brudspirean har också börjat blomma. Gräset har klippts första gången för i år och altanen oljats in (gick mycket snabbare och lättare än förra året som tur var). Vi har varit ute en sväng i skogen också och fått med oss två genomblöta och glada småttingar hem efter bad i vattenpölarna.

Behöver jag säga att livet känns ganska bra idag?

Men... nu ska jag sätta mig med näsan i böckerna en stund, har ju visst lite distanskurs att läsa också.
Tur det är rätt kul det med.

Idag stod kosläpp på schemat. Väldigt trevligt att vara ute på landet, äta bulle och titta på skuttande kor!
Men oj så mycket folk det var! Massor med bilar där redan när vi kom, och sedan kom det fler och fler... Hörde ryktas om 900 anmälda och utifrån antal bilar och folksamlingen så låter det inte ens orimligt. Mycket bra att folk tar med barnen så de får titta på riktiga kossor tycker jag.

Måste dementera mitt tidigare inlägg.

Det absolut viktigaste som finns i många situationer är k o m m u n i k a t i o n.

Jäkligt dumt att bara vara tyst i just de situationerna kan jag tycka.

Nja, nu är väl inte jag den som hävdar att man ska sitta tyst i ett litet hörn och aldrig säga det man tycker. Inte alls faktiskt. Men. Som Tony brukar säga. Oftare än man tror lönar det sig faktiskt att bita sig själv i tungan och hålla inne med det där man vill slänga ur sig i stundens hetta. Hur jobbig situationen än är så brukar det ändå kännas lite bättre att vara den "större" personen. Nåja. Kanske inte just då, men i längden åtminstone.

"Du är ju riktigt sjuk..."

Kanske inte var det roligaste att höra på jobbet, men ändå... nu är dagen över och jag har en hel ledig dag framför mig att bli lite mindre riktigt sjuk på.

Jo, det har varit några underbart ljuva maj-dagar här i trakterna. Sol och värme, grönt börjar det bli och massor med vårblommor överallt!
Men vårförkylning? Inte lika ljuvt kan jag väl säga. Här är vi däckade båda två. Hur kul är det när majvärmen och solen nästan hånar en utanför fönstret - att sticka näsan utanför dörren resulterar bara i nysattacker av ljuset som sticker i ögonen, och värmen gör att kroppen blir ännu någor mer matt. Frustrerande! Tur det blir lite svalare nu ett tag. Så man kan ligga inne och kurera sig med gott samvete.

Ibland har jag hur mycket som helst att skriva här.
Just nu har jag liksom varken tid eller motivation till det...
Men snart så vänder det säkert igen!
Till dess så renoverar jag hus, promenerar med hund och kollar på Grey's anatomy.
Helt okej det med. :)